Ångestklump

Alltså, jag får ångest direkt jag ska in i farstun. Speciellt om jag har Love med mig, eller om det är mörkt ute.
Är det mörkt ute är det mörkt i farstun och han tänder inte lampan så han kan lika gärna stå där inne utan att jag hinner se det innan jag öppnar dörren.

Jag ser huset och ångesten växer som en klump i magen.

Tusen senarion flimmrar förbi i huvudet och jag försöker komma på det bästa sättet att fly om det skulle hända något. Jag känner mig verkligen skitfjantig.

Jag vill gärna tro på att dom har "vidtagit åtgärder" och att dom är säkra på att ingenting kommer kunna hända, men det är svårt som ni kanske kan förstå?

Jag vill inte känna såhär.
Här hemma känner jag mig trygg, så länge dörren är låst.
Jag har ALDRIG känt att jag behövt låsa dörren. Inte ens på nätterna. Jag har faktiskt gnällt på Lennie för att han alltid låser dörren och skrattat åt honom för att han tror att någon ska komma och mörda oss.

Det gör jag inte längre.

Kommentarer
Postat av: Sofie

Ida, du är absolut inte fjantig!

Vem som hellst skulle vara livrädd, i alla fall jag, om jag upplevt samma sak som du!



Kramar

2011-03-10 @ 15:44:37
URL: http://caspina.blogg.se/
Postat av: Frida

Klart jag vet vad räls ÄR :P Allt är bättre än det jag har nu...

2011-03-10 @ 19:02:40
URL: http://minx.blogg.se/

Skriv något här:

Vem är du:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv något här:

Trackback
RSS 2.0